Så säg mig, är jag tillräckligt vacker nu?
Nu, när jag balanserar med elegans på en taggtråd meter över betongen.
Är jag fin nu?
När mina nakna fötter färgar betongen långt där nere röd, droppar av rött, av blod efter en demi-plié och en arabesque och jag fortsätter min blödande balett som en lindansös på morfin.
Naken och blottad, och jag gav dig så mycket, du fick mitt hjärta i gåva och min kärlek i present, men jag är aldrig tillräcklig.

Jag är bara ett geni, som föll av balansgången och blev ett psykfall.
Bara någon att stjäla reservdelar av.
Bara inget.

Men är jag tillräckligt vacker för dig nu, älskling, när jag är krossad i mosaik mot en blodröd och betonggrå bakgrund? Är jag fin? Kan du älska mig nu?