Giv mig ljudet av mina tysta vingars vingslag.

Giv mig min kvinnas tysta gråt.

Giv mig skatornas,

och sopbilarnas orgie på utsidan.

Giv mig och min kvinnas omöjliga krav i livet.

Giv mig min egen idioti.

När folk sover på gatan.

Och spyr i sin ensamhet och över för få pantflaskor.

Giv mig min ångest över möten med livets baksida.

Giv mig brevbärarens tysta liv bakom tysta kämpande ögon.

Giv mig den i asfalten nedtryckta fimpens längtan,

efter ytterligare en mun som han kan älska,

den lilla stunden han levde.

Giv mig paniken från råttan som sprang över gatan,
när han visste att jag ville döda honom.

Giv mig bitterheten hos de som sitter ensamma
på krogar idag utan vänner.
När klockan slår tolv.

Giv mig tanken på de som lever på kredit och övertid.

På pyttipannan de hade råd med,
som i spyan spolas bort på en nedbajsad toalett.

När de spyr i livet.

Giv mig de som idag sitter med dödlig cancer,
och skiter i att det är midsommarafton.

Giv mig de svagas tankar.

Som ensamheten mördar idag.

Giv mig de ensamma trädens gråt i parken,
när de ser skräpet ligga kvar vid deras rötter.

Giv mig fåglarnas nervositet.

Inför oss galna människor.

Giv mig polisernas tankar,
efter en natt som denna.

Giv mig de baltiska lastbilschaufförernas längtan hem,
till de sina.

Giv mig grävlingarnas tankar efter jakt på maskar,
när jag på morgonen ser att gräsmattan blivit massakrerad.

Giv mig bara mina tankar.

I min ensamhet.

När jag tänker.