Jag kryssar genom Sverige med ett tryck över bröstet. Känslorna trilskas, ekar, förstoras i mitt inre. Vart hör jag hemma, vart är jag påväg?

Minnet från gårdagen fyller mig, strålar ut i varenda nerv. Omgiven av dem som skall vara mig närmast. Jag är en bit av ett pussel som ej passar in. Måste man höra samman för att höra till?