veritas
jag saknar dig saknar dig saknar dig saknar dig
du lämnade mig lämnade mig lämnade mig lämnade mig
dog ifrån mig dog ifrån mig dog ifrån mig drog ifrån mig
och ville du att jag skulle följa efter var du dum och korkad och fan
den feges väg som inte eliminerar smärta,
den sprider svärta och kaos och mörker inga händer
någonsin kunnat famla sig igenom
och jag
tänker aldrig
ta samma väg ut som du
(igen).
i beslutandets stund är jag kall och svettig och full och så jävla ensam
så där ensam som jag bara kan vara, kunde vara (vänjer mig aldrig) utan dig
men jag bär min ensamhet på utsidan för oss och för allt vi aldrig kommer kunna vara igen.
jag skulle kunna säga att du tog den sorglösa glädjen ifrån mig men det hade varit lögn.
vi var veritas i mörkret och glöden från det som band oss samman
och du viskade hest under täcken
bortom monster
låt oss bli dom som försvann
och du hade skrattat mig i ansiktet åt mitt försök att försköna verkligheten
och det var det största jag älskade dig för,
fortfarande älskar dig för