De färdas bort och kvar står vi. 
Vi som andas, pratar och tänker.
Tiden är lika obeveklig som grym
ett före och ett efter.

Men vi förenas genom tiden
för evigt med ett band av kärlek.
Från oss till dem, alla de som färdats vidare 
Ändå denna oändliga  saknad
Och det enda vi kan göra är att gråta.