Ögon som förut glittrade blå,
Är nu tomma och matt grå,
Hon ser trött på honom när han går,
Sen drar hon sig tillbaka för att slicka sina sår,
Hon visste inte vem hon skulle vara,
Och det fanns ingen som kunde förklara,
Hon förlorade allt,
Gnuggade sina sår med salt,
Klandrade sig själv för allt som hänt,
Hatade allt hon någonsin känt,
Hon gav allt och ville bara väl,
Nu är hon förlorad, en trasig själ,
Hon tänder en stjärna var natt,
Ber att någon ska finna hennes dolda skatt,
Att någon ska se igenom hennes smärta,
Och smälta hennes frusna hjärta.