Hon var storslaget
ständigt förlåtande
mot sin omgivning

Även när det föll
sig illa

Och hon var ett mystiskt avslaget
bastuaggregat.Trots att det fanns
el,som frysna fingrar ville sätta på.

Med obegripliga instruktioner
på ett främmande språk

Och
Hon var sönderslagen i
livet av ständiga tidtabeller

Där i Roslagen bredvid
vresiga tallar i samhället

Med sina villor fyllda av
dammsugare,torktumlare
och sina alldeles för små
förkrympta Raff-set.


Sedan var hon inslagen
i cremer o mascara.
Allt som oftast utan att
riktigt förstå varför

Och varm som känslosamma
anslag från en förglömd
Steinway flygel.

När Rubinstein
spelat Chopin.
Mellan ett glas vin
och tänt ljus.

Hon det utslagna
Eksemet utan namn

Som kliade så infernaliskt
utan anledning alls ibland.


Hon som bar på
så många O: n
Inuti sig själv.

Och på det skapande
ägget i Tillvaron


Kanske var det därför hon
kände sig så Otillräcklig

vid den slingrande
Ormens närhet

Men ändå den envisa
Lingonplockerskan
Strax innan höststormen. ..

Och Han som
bar på jämt skägg.
Skruven, och en gåta
inom sig själv, som hon
skulle till att lösa upp

Och på något sätt
försökte de hålla ihop

Utan att bli allför
låsta av varandra


Men till sist var hon
muttern som gjorde det

Meningsfullt för honom
med att ha en fast plats
i tillvaron

Utan att ständigt behöva
gå omkring och vara en
lösdrivande meningslös
skruv i största allmänhet.

Och att det som fick det
hela att hålla ihop.
Var något flyktigt, som en gas

Och något osynligt som
vinden mot hälleberget
.

Det något som var varmt
rött och sött. Och som visst
kallades för kärlek

Fastän det aldrig är någon
som sett den.
Finns den i verkligheten?

Eller är det bara en fantasi
som
hela tiden går sin egen väg. ..

Och något man aldrig kan
fånga,som Gud, även om
man låtsas hela tiden.



* * *Epilog* * *



Och hon sitter på en pinnstol
väntande i ett helt vitt rum

Ser på mig och säger
Man är det man
Väljer

Och jag frågar
Om man inte kan välja

Då svarar hon
Med sorgsna ögon
Då är man inte sig
Själv


Och bara sorgsen mörker
eller vithetens tomhet. ..
tomhet efter det.