Helgen är trä,
en sista känsla av galler.
En gammal varelse
borta från varje strof.

Jag bar en pojke, den vise,
bort från platsen idag.

Det levande vet ingen oro.
Drar sitt ansikte till rätta.

Det skadar ingen i längden
att skicka oss alla till dessutom.

En främling är en flinga,
trogen en sista blick.

Stig ut ur torra år.
Håll dig kvar i våta arbeten.

*

Har alltid inbillat mig
att våren är en period
jag aldrig tycker är rätt.

Det visar sig att våren
inte är en period.
Det är en spricka.

*

En flämtande fågelsång
börjar andas nästa vecka.
Besparar publiken
trånga, rytande sånger.

Mannen som styr systemet
förbjuder min andes raseri.

Natten kan bränna folk.

Himlen är min syster.

Blixten slog
med sitt genomgående dödliga blod.

*

Illusionen har en innebörd
att kasta bort.

Förbi sanningen finns det
stunder i löften, vänlig början
och solida slut.

Vi har fostrat våra ägor bättre än du.
sa morgonen, inledande lektionen
som lärare över en dag.

Att höjas ibland
när du vet att du vuxit
är att ej huka.

Väx i vinden, du.
I blåsandets examen
allt eftersom Jag.

*

Tanken har en ålder du dödar länge.
(Utveckla: varför har man inget emot
att mörda nyfödda tankar?)

Undertecknad
ger dig en timme –
en kall kyss.
Ja, en timme är en kall kyss,
full av ljusblå logik,
brutna händer
och inramade kontrakt.

… och nu måste jag gifta mig med råa änglar.