Chansningen jag gjorde för att få träffa dig i ett hav av andra.
Hemligheterna som jag inte vet om ifall du har fått reda på än.
Rikedomen i att få orden från dig tillängnade och baserade på mig (och det magiska i att du lät henne bli gravid).
Intressena som jag uppfann som på start för att få en möjlighet till att komma närmre dig.
Siluetten av dig bakom dörren är fortfarande rätt tydlig innanför mina ögonlock.
Tiden hade både kunnat rusa fram och stå still på samma gång om allt hade sett annorlunda ut.
Intresset i av att fortfarande vilja ha dig där.
Ansikten på bilderna som har bränt sig fast i någon slags ihålighet inuti mig.
Nu som snart är ett nyss i en dåtid att längta tillbaks till.
Undran över hur du har det idag, ifall ditt liv ser bättre ut nu.
Undret i att jag, om så bara som något millimeterstort i ett oändligt universum, fick tillståndet till att ändå stå dig nära.
Trasig kommer nog alltid en liten bit av min själ att vara.
Evigheten fortsätter att leva i magin från din penna.
Ljudet av vissa toner för alltid sammanflätade i minnen av dig.
Alltid kommer jag nog ändå att finnas för dig om du på nytt vill vara en del utav mig.