Han klev över tröskeln, sänkte hjässan och gick till försvar.
Vinden steg över taken, brända av gårdagens sol.
När regnet föll låg han frustandes, kippandes efter andan.
Hon klev över morgondaggen, orolig för vad som fanns kvar.
Över samma tröskel, under samma tak sjönk hon ner på knä.
Smekte håret ur hans pannan och förklarade att nu var allt bra
De sista dropparna rann nerför rutan och barnens skrik väckte till liv ännu en dag

Klumpen i halsen krympte och han mumlade
Förlåt för det jag sa.