Vem är han utan din entusiasm.
Vad är han utan din stimulans.
Vad ska han ta sig till med dessa drömmar som slutar med dig i hans famn, illusionens sarkasm. Förtvivlad i denna mentala distans.

Hur ska han förklara att han fascineras av det du kallar dina brister,
att han skulle älska att bära dig när saker känns bittert.
Du har rätt när du säger att han är knäpp ibland,
att realistiskt undgår hans förnuft i allt.
Du får han att tro på mer än vad som är sant,
kvar att ge är en prosa som formats av denne vilsne skald.