Det doftar kyla i solskenet
Smekningarna har aldrig suttit vassare än nu
Andetag forcerar mer än de bygger upp
Någonstans i mitten av ett kakafoni

Hans siluett av lockigt hår och hängselshorts
Tillsammans med en leksaksflakbil i rött och grått
Är varför jag inte har gått under helt

För ett par timmar
Tappade jag bort mig själv helt
Vilse innanför mitt eget pannben
Autopiloten stakar sig i en soffgrupp

Kärleken är betydligt starkare
Intensivare med ett helt annat djup
För den som tog sig ut istället för in

Jag blir tusen år äldre på två sekunder
När jag förlikar mig med tankarna
Att jag kommer att leva ensam resten av mitt liv
vad som krävs för att acceptera den egna rädslan

48 kg har mig som i ett järngrepp
Ett nytt fall och nacken knäcks
När den som kvävdes kväver
Förintar vad som hade kunnat bli

Tilliten har försvunnit
Jag vill inte försöka
Eller ge av mig själv
För något annat
Än 1900 gram och 44 cm