Skrev en kommentar till en text jag läste i natt 
–Vilken texten är saknar egentlig relevans för att jag publicerar kommentaren
som en egen text här på min sida.

Mitt syfte är att väcka mina läsares inre nyfikenhet på var de själva står
när det kommer till hur de betraktar saknade kapitel i sina egna liv …

Min kommentar gör inget anspråk på att vara och är inte heltäckande 
men täcker in de huvudsakliga inriktningarna för de olika scenarier 
som vanligen ligger bakom att vi ’’tappar bort’’ kapitel i våra liv …

Den aktuella texten handlar om ett scenario som inspirerade mig till 
att skriva denna kommentar
utan att den egentligen passar riktigt in i de teorier och erfarenheter jag tar upp här …

Känslan du förmedlar känner jag alldeles för väl igen ...
Säkerligen är det inte i närheten av det som ligger bakom ditt flöde
men likväl talar orden till mig och berör funderingar
jag inte kan blunda för ...

Vi lever i en värld där vi behöver ständig bekräftelse på vår relevans i tillvaron

Ibland har vi omedvetet med oss saknade kapitel ur våra liv,
 oftast ur barndomen 
kapitel som vi gömt undan bakom en kopia av vår barndom 
minus de obehagliga delarna som vi filtrerat bort ur kopian ...

Ibland har vi en synnerligen vanlig barndom 
men alla vi känner har barndomar som är rena skräckhistorierna
De får uppmärksamhet och blir därmed relevanta,
relevantare än oss själva som inte har någonting i vår barndom
att skylla våra tillkortakommanden på ... 
och då låter vi vårt minne skapa en falsk variant av den där kopian 
jag beskrev i första fallet ovan 
... för att vi ska kunna bli mer intressanta och därmed relevanta ...

– Båda varianterna ovan bygger på vårt behov av relevans.
I den första versionen skapar vi kopian av vår barndom minus det dåliga
just för att vi önskar så hett att vi haft en normal barndom 
- eller vad vi tror att en normal barndom skulle ha varit och är ...

I den andra - ja det framgår av det jag skrev där ...

Men när man lägger samman bilderna av de båda olika scenarierna ovan
träder en annan bild fram 
- en bild som ställer så många fler frågor än den ger svar ...

Sen finns det en tredje variant som täcker in någonting annat 
än blott bara ett borttappat kapitel ur barndomen 
- Det är när livet vi lever och saker och ting som händer i våra liv, 
antingen med oss själva eller med dem vi bryr oss om och som står oss nära,
påverkar och skakar om hela vår mentala värld och livsstrukturer 
... Då förtränger vi ofta en del som gör för ont 
eller som stökar till våra tankar för mycket ...

Omfattningen i det vi förtränger eller tappar bort kan variera
från några få fragment, kapitel till hela romansviter 
... beroende på hur känsligt och eller smärtsamt det vi förtränger är eller var ...

Men ibland förtränger vi kapitel ur våra liv av den enkla anledningen
att våra liv är på tok för innehållsrika och förträngandet blir då nödvändigt 
för att vi ska kunna bibehålla vår normala mentala status ...

Din text väcker mot denna bakgrund och mina egna erfarenheter
av flera av de olika scenarierna ovan, 
min nyfikenhet på om du själv vet vad kapitlet innehåller 
eller om det är något du verkligen försöker ta reda på ...?

Det sistnämnda är nog en rätt relevant frågeställning för var och en av oss
att ibland fundera över och tänka på …