... att man kan
känna sig lite bedrövad
när man på nästan allt
har blivit berövad ...

Speciellt 
närhet, kramar
och värme
är det jag saknar
allra innerligast och mest
såväl
när jag ska somna
som när jag vaknar

Värmen lyser
med sin frånvaro
Det är alldeles för kallt
nästan överallt

ute som inne

Verkligheten är ej
längre vad den en gång var
Det enda som jag har kvar
av det som en gång var dig
är det som finns bland mina minnen

Något som jag då och då
låter få komma fram
och värma mina
alltför kylda sinnen

Vill inte blott bara ha mer

Jag vill ha fler
verkliga kramar
OCH
mer verkliga minnen

Sitter nu och ryser
i den kalla stjärnklara natt
som omsluter mig
inför insikten om
att jag inte någonsin mer
kommer att få hålla om dig
som en gång värmt
hela mig
och alla mina sinnen

Fanns ju blott bara
en av dig
liksom det bara
finns en av mig

Men emedan jag fortfarande är
och du ej längre är här
måste jag komma till insikt
om att du vill att jag ska få
möta någon annan än dig
som verkligen är ämnad för mig

och även om jag då och då
värmer mig och mina sinnen
vid kanten av den dig 
jag ännu minns och håller kvar
ömt bland alla mina minnen

vet jag inom hela mig
att jag kommer att förfrysa
hela mig och inte blott bara rysa
så som jag i min ensamhet
just nu gör

när jag i den stjärnklara natt
som omsluter mig
ställer mig själv utanför
det som kring mig
händer och sker

Sträcker försiktigt ut min hand
inte så ofta - men likväl ibland
i hopp om att den rätta 
som för mig är ämnad
ska finna mig och för mig berätta
att det nu är tid att lämna dig
bakom mig
för att hon ska kunna 
nå ända fram och in 
i mitt längtande frusna hjärta

där hon kan lindra och ta bort
all den samlade smärta
som hindrat mig 
från att låta någon annan än dig
verkligen få värma mig

Vill att du kommer till mig
snart
Det vet jag skulle bli alldeles underbart

Så vem du än är
som är den jag söker
och som jag  kommer att hålla kär

Jag har inte en susning om vem du är

- Men jag är här!