Om vi kunnat ta hand om allt på en gång
och rensa vårt inre som man tömmer en papperskorg,
hade bara de hela, vackra, fina vi upplevt genom livet kunnat stanna kvar.
Resten hade slängts bort.
Men sådär ser de inte ut.

I tiden finns kärleken som hjälper läkningen
och ibland måste de göra ännu mer ont,
komma ett nytt sår för att dra ut andra smärtor,
som väcker upp de gamla, de djupaste
innan ett annat läks.