Nu öppnar han buren igen.
Känner den milda brisen mot min kind. Men vänder bort mitt ansikte.

Han försöker locka ut mig med färska saftiga frukter.
Tro inte att jag tar emot dom, bara för att de jag har är ruttna!

Jag vill inte gå ut dit, vill inte känna av friheten längre. Vill sitta här i min lilla bur och leka martyr.

Så att åtminstånde någon tycker synd om mig...



Han, han vill att jag ska gå ut så att han kan stänga in mig igen!
Så att han ska få känna av sin totala makt över mig, tänker jag.
Han vill ha mig där så han kan plocka fram mig när han vill, när det passar honom!

SLÄPP MIG FRI!
Jag skriker och slår mig fram.
Jag fummlar och rammlar igen.

släpp mig fri för alltid..



Men sanningen är nog att han inte vill stänga in mig alls..
Han gör det inte med flit.
Det skulle inte bli så,
om jag inte låt mig själv stängas in.




Nu öppnar han mig igen.
Känner han hand emot min kind. Men vänder bort mitt ansikte.