Stigen leder ner mot havet och där ser jag gamle Kalle i sin väl omhändertagna
båt, ja den ligger stadigt förtöjd i en sliten men rejäl kås där måsar sitter och skrattar hest ikapp.

Vid havets snävt runda och lite smått tagna strand, finner kristaller av salt sig naturligt intill land och långt där ute sträcker sig horisonten i möten med båtars flykt. Ihärdig blick möter här en ny destinationen och jag kan se deras berusning och glöd.

Med upprymdhet och närvarande känslor tar jag del av alla oändliga intryck. Utanför i leden sveper båtar snabbt och följsamt förbi. Där bland bojar och upp spolad tång bländas jag hastigt till. Där jagar solkatter busigt ta fatt och det får mig att befriat skratta till.