Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ingår i samlingen 'Godnattsagor'


Tandfen

Vi kommer dit på något sätt kanske i ett flygplan kanske i ett sådant som kan starta från och landa på vattenytan men jag ser inget sådant flygplan och vem som skulle ha råd med ett vet jag inte heller vattnet är klarblått vackert och hotfullt och vi är många vi återförenas efter en lång tid som om vi hade känt varandra sedan barnsben men därefter tappat kontakten och inte ens funderat på vem som tog första steget tillbaka och ännu mindre vem som fortsatte och sedan alltihopa baklänges som en bakvänd repetition och det sker i någon form av ritual som snabbt glöms bort och aldrig kommer utföras igen och till slut övergår i någon form av kontrollerad andning med tillhörande armrörelser som för att lugna ner alla deltagande inklusive mig själv som om ångesten låg precis under ytan vilken yta som om vi ville slappna av och inte tänka på båten som jag kanske redan sett eller inte beroende på vilken gång och tid det utspelade sig andra kroppar är också närvarande med nya ansikten men de känner jag inte igen jag känner inte igen dem och de känner jag inte och jag känner dem inte för de ingår inte i ritualen där de står i bakgrunden ofokuserade jag kan inte se deras ansikten de ansikten jag inte känner igen men kanske tre till antalet och jag vet det eftersom de inte hälsar på mig precis som att jag inte hälsar på dem och det tar slut...solen skiner på en klarblå himmel utan moln...värmen bekommer mig inte jag känner den inte ens och undrar hur jag känns mot den...vad är det för lukt som inte finns och inte väcker det minsta igenkännande...vi badar i sand jag sitter nersjunken och vill visa min rygg för de andra hoppas innerligt att de ska titta se titta på och följa den delikata skriften som pryder ryggens vänstra sida med sina blickar...vattnet skrämmer mig jag hittade en gång en tand liggandes bland alla mynt på botten...båten igen jag har varit här innan jag kom hit vi är inte ensamma han iakttar oss från båten som låg obrukbar och förfallen vänd upp och ner med hål i skrovet och axellångt grått hår och en skjorta jag inte kan känna lukten av känner den lukten av mig det är någonting med vattnet det skrämmer mig det är djupt och döljer någonting hans blick skrämmer mig varför kan jag inte se vad den döljer vattenytan är för djup deras tänder började falla ut en efter en blottade gommen och nerverna därunder pillren sades det avdankade vita porrskådisar och en leende kolsvart man med kritvita tänder.




Fri vers av throughsenses
Läst 125 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-08-31 19:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

throughsenses
throughsenses