Istället för att gå på festen som jag är bjuden på skrubbar jag mitt badrum med tandborste. Ångesten äter upp mig. Håller mig fången i min egen hjärna. Håller mig fången i min lägenhet. Jag kan inte gå ut. Kan inte gå ner för trappan och snöra på mig skorna. Kan inte öppna ytterdörren. Jag vill, men det går inte.

Skrubbar hårdare med tandborsten. Varje vrå måste vara ren. Tänker på festen jag borde vara på. På mina vänner. Är festen rolig? Saknar någon mig? Har jag sagt nej för många gånger? Har jag lyckats driva bort dem än?

Höjer volymen på musiken i ett desperat försök att överrösta mina egna tankar. Skrubbar så hårt att tandborsten böjer sig. Svetten rinner. Min tröja är fuktig på ryggen, under brösten. Jag känner mig äcklig, men jag orkar inte duscha. Det är ett för stort projekt och jag klarar inte av att genomföra stora projekt idag. Det går inte.

Badrummet luktar rengöringsmedel. Lukten fräter i min näsa, men det för inget. Jag går vidare till köket. Börjar skrubba spisen. Allt måste vara rent.