Långsamt utan längtan
sekund tickar fram
varje droppes sälta
lockar viljan till frälsning fram

Söker som fyren
med svepande sken
de vilsna irrande blossen
på pinade holmar
i svarta vatten
som håller oss fångna
för evigt måntro

Vill höra dig viska
berätta nu mer
men tårar då dränker
mitt sorlande sinne
jag fryser stilla,tyst
i mitt inre
då min själ säger stopp

Litar du på denna
flammande fackla
som plötsligt dykt opp
varför hon önskar stilla
min iskalla brand
det svaret mig flyr
som slöjor av dimma

En trasig docka
som ock söker hela
sin barndoms taggiga snår
hon heller aldrig
fått möta
begynnande vår
med värme med skönhet
befriande tröst

En tanke så kylig
blåser förbi
lämnar mig frusen
utan vision
kan två halva själar
någonsin gro?

Jag faller tillbaka
i min fjättrade boja
med frosten som biter
mitt sargade tomma

Adjö frihet,tröst och hopp