Jag svämmar över
osorterade intryck
förvirrade ord
kastade ut ur
sitt sammanhang

Jag kan inte ha allt
i mitt lilla huvud
explodera min galenskap
över de vita väggarnas
utställning

Bokstäverna fäster inte
längre på papperet
de faller genom rymden
i ett tomrum
där ingen någonsin
kommer att hitta dem

Ditt leende är det enda
som kan skingra mörkret
som bor i mitt hjärta

Jag är en flykting
alltid på väg någonstans
från en oro till en annan

Jag vill nå lite längre in
till kärnan där frågan finns
vars svar jag ibland
tycker mig ana
liksom skimrande i skymningen