A'Ndrites ville så frö annorstädes
Bokstavligen
Han ville sen aldrig se dem
Världen är baklänges
skrev han
Min gamla moster använder kunskapen
på sitt egna sätt
Hon åker bort
Långt bort
Till okända platser
för att kunna säga till unga män
som mig
att när hon var ung
var hon en rå krippa
Hon uppskattade,
nej, hon
älskade
att höra män utbrista
Det var det härligaste och mest uppriktiga
jag någonsin hört från en kvinna
Det var för att det var sant
Vem som helst kan inte säga sådant
Hon sådde dessa frö och visste
att de förr eller senare
skulle hinna ikapp henne
Genom rykte och mun
Det man själv sår får man själv skörda
Alltid
Det som var hennes
skulle alltid komma till henne
och hon hade roligt på resan
A'Ndrites såg att det fungerade för henne
men begrep inte till fulla hur eller varför
för själv ville han tro
att det skulle handla om verkliga frö
Han sådde dem överallt
Han vaknade ofta i panik
svettig och hysteriskt gapskrattande
över insikten att hans moster
kanske var den enda personen
som förstod kunskapen
om att världen är baklänges