Hon tar en klunk till och känner maktlöshetens stålgrepp
Det börjar i magen och sprider sig till bröstet
Inget kan hon göra
Ändå så svårt att släppa
Borde hon ha tänkt annorlunda?
Gjort andra prioriteringar?
Varför var hon så öppen?
Hennes egen breda tolerans gör henne så blind för andras dömanden
Så sårbar i efterhand
Hennes självcentrerade perspektiv slår tillbaka som en bumerang
Hon missar påtagliga fakta
Andra möjligheter
Hennes hjärna har gått vilse
Kopplar ihop helt fel saker
Innehållet unikt
Kontexten en annan
Men mönstret detsamma
Den egna moralen blir till en snara
Som stryper och hindrar hela andetag
Nödvändiga andetag
Att strypa sig själv till utanförskap
Med allt som följde i dess spår
Som färgade sökandet efter fungerande former
Är allt det ansträngda hon upplevt
All distans och fjärmande
Bara något skapat i hennes egen inre värld
Att skrifta figur
Låt grunden skaka om
så att bitarna bildar ett annat mönster
Behålla sig själv men ändra sin bild av världen
Forma om – inte sin omvärld men sin bild av den
Öppna upp för andra slutsatser
En ny frihet
Moral och värderingar kan formas om
Bli till nytta på nya sätt
En god känsla som överraskar
Kanske är det så det är menat
att hon får igen det hon är värd nu
Inget smusslande
Som att hon är tillbaka igen
Nu är nu och nu är bra
Ett nu i balans
Behoven matchade
Ett resultat inte av intellektets process
Mer av hjärtats
Hennes skifte är över