Hon sitter där vid bron
med båda benen utför kanten
hon tänker på livet
hon tänker på sig själv
att hon är världelös och misslyckad.

Tårarna rinner ner från hennes kinder
hon vill bara få ett slut på allt elände
hon har varken hopp eller styrka kvar
hennes hand med märken från en kniv
visar hennes starka svaghet och smärta.

Just denna natten föll regnet
just denna natten fanns inga stjärnor
ovanför himmelen
det var en kvinna som åkte förbi
massa polisbilar och ambulanser vid bron
denna kvinna som är en mamma
fick ett automatisk reaktion
jag måste ringa dottern och kolla läget
hon parkerar sin bil i närheten
hon tar upp mobilen och ser röstmeddelande
hon öppnar och lyssnar på det

Rösten säger:

Hej mamma, det är jag.
Jag vill säga att du är underbar
det är inte ditt fel att jag inte har kraft
med detta vill jag säga förlåt och godnatt
jag älskar dig mamma mest av allt.

Copyright by: Arnela Arre Kurbegovic
(2017 - 09 - 16)