Ditt andetag mot min ryggtavla.
Dina långa ögonfransar kittlandes mot min varma hud när du rör dig lite grann.
Ryckningarna dina ben och armar gör, inlindade i mina, när sömnen faller dig in.
Ditt om mig hårdnande grepp när min oroliga kropp gör sig märkvärdig.
Ditt tysta "jag älskar dig" vid mitt öra när mina hjärnspöken knackar på ännu en gång.
Din plötsliga vakna dialog när du märker att jag behöver tröst.
Ditt ljuva, glädjefyllda skratt när mörkret i mig börjat skingras igen.
Din puss på min nacke när tårarna slutat göra spår i mina rosenröda kinder.
Våra ömsesidiga, enhetliga andetag när jag äntligen slutit mina ögon i ett leende.

...det är nog det här kärlek är.