En sten till eller två
vad gör väl det
jag är blind för bördan

jag väljer att gå
du är så långt därnere
ser dig inte
men framförallt når du inte
du ler så nöjt för att alla ska se

hör ej dina trasiga skärvor
som måste klättra på plantan
som du i samma veva skär ner
både du och jag är lägre än nånsin
men din lilla värld är såååå liten
att du inte förstår att se
att ock du håller på att drunkna
medans resten av världen reser sig

din triumf är mindre
än smutsen du lever av
ingen näring att finna där

jag bestämde mig för att flyga
genast försvann dina stenar
min bark blev genast stark nog
att klara skärvorna även om de ännu rispar

Stolt är jag,du är ännu smutsig