Tanken ringer ut i mörkret igen.
Jag sitter återigen uppe mitt i natten med den djupaste sorg ekandes ut i mitt medvetande.
Bödeln kommer för att hämta mig.
Lika oundvikligt som att solen kommer slockna.
Vad är det dom säger?
8 minuter från det att solen dör så kommer den eviga natten och kylan att sluka oss!
Livets mening?
Varför ständigt denna urbota fråga?
Livets mening är helt enkelt att leva...
Lev människa!
Tanken slår mig lika snabbt som den dök upp,hårt mot mitt huvud igen!
Lever jag livet?
Borde inte frågan vi ställer oss vara:
Hur lever jag livet?

Fast, å andra sidan , hur många levande varelser ställer några frågor alls!
Kanske är vi bara ett ödets nyck,en naturens missfoster som tror sig vara förmer än annat liv!

Vi sitter här i vår ynklighet och skapar olika varianter på livets mening och tror att vi är "de utvalda" eller har en speciell plats för de som tror på rätt sak!

Är inte det rätt förmätet?!
Inte vet jag!
Kanske har jag skjutit någon stackare i sank!
Inte så snällt men jag kan inte låta bli att förundras över somligas säkra tro på sin religions extraordinära sanning!
Den enda sanningen.

Jag tror mig också ha sanningen om livets mening!
Sanningen är att det finns ingen sanning!

Så "LEV LIVET".......