... är vad som möjliggör
för stationära svarta hål som dig
att sprida dina händelsehorisonter
till allt och alla 
som liksom sådana som mig
råkar komma lite för nära dig ...

Normalt är händelsehorisonten
gränslandet mellan
omgivande universum
och det okända intet
vilket definierar det inre
av varje svart hål

Hur du kom att bli
den symbios
du är
lär ett mysterium förbli

Min teori
är dock att
någonstans på vägen

- troligen en synnerligen
mörk och svårförglömlig natt -

spelade naturen oss alla
ett synnerligen ogenomtänkt spratt

Ty din händelsehorisonts utveckling
blev inte riktigt total
men kanske just därför
den råkade bli fraktal

Istället för
att få den som kommer i din väg
och dig på något sätt stör,
att utanför marginalen falla

Din fraktalitet 
gör att din händelsehorisont
kopierar sig till var och en
som förleds in i din verklighet

för att sprida den vidare
till var och en
som kan bidra till
att förstärka och förverkliga
vad det än är du önskar och vill

ska hända med den 
du ej önskar 
längre ska finnas till

Föredrar för egen del
de svarta hål
som är en ofrånkomlig
naturlagsbunden stationär
konsekvens 
av utvecklingen i varje
större stjärnas liv

Men dessa svarta hål
ger oss åtminstone
ett valbart alternativ
till att slippa lära känna
universum utifrån 
dess händelsehorisonts
inre perspektiv ...

... Emedan din fraktalt
utvecklar och sprider sig
så som fraktaler
helt naturligt gör

och släcker ut allt liv
som dig stör
oavsett avståndet 
mellan din händelshorisont
och målet för din mission
vart helst det råkar befinna sig
i det normalt fredade universum
som befinner sig utanför

den verklighet som 
är den passion
du för stunden råkar ha
i varje aktuellt rådande situation

Tack och lov
är din fraktala
spridningsbenägenhet
över tid och rum 
tämligen begränsad
om än ej avgränsad

Men att råka ut för dig
så som det hände med mig
är tämligen osannolikt
om än likväl det är löjligt 
mikroskopiskt möjigt

Om man mot alla odds
råkar komma levande
ut ifrån din händelsehorisonts
inre verklighet

är bäst sätt
att hantera det hela
genom att inte försöka analysera
vare sig helheten eller dess delar

utan att iställer förlika sig med
tanken på dig som en ödets nyck
- likt en trafikolycka 

En anomali
tragisk
men någonting som händer
vilket man får lära sig leva med
men likväl lägga bakom sig
för att kunna fortsätta 
leva,  upptäcka och utforska 
ett i övrigt fantastiskt och 
fyllt av underbara möjligheter
alldeles oemotståndligt lockande liv

Ett liv där sannolikheten 
att du skulle vara 
enda kvarvarande valbara alternativ
normalt är i det närmaste absolut obefintlig

Likväl fyller du en väsentlig funktion 
åtminstone i mitt liv
så som ett varnande exempel
för vad som kan hända 
om man inte är medveten om 
att sådana som dig

representerar en helt annan verklighet

än den som gäller för oss övriga
vilka ännu besitter och härbärgerar
i vart fall någon form av verklig mänsklighet ...

____________________________________

Publicerad tidigare här i maj 2012