Ont
Plötsligt
Från ingenstans slog det till

Jag var inte fast
Inte ens på väg att bli

Än hade det inte nått under min hud
Än härskade lugnet i min värld

Jag var oberörd och sovande
Tanken svepte bara flyktigt förbi

Någon annan vill jag inte ha
men inte heller dig

Ett minne, ja knappt ens det
Mer en sinnets erfarenhet

En stund av lättsam lekfullhet
Själarnas självklara gemenskap

Kan inte minnas att vi förut lekt så ihop
Ändå helt avslappnat och bekant

Det var så det var
Lugnt och bekvämt

Långt senare gick känslan in
Smärtan av potentialen som fick dö

Du som den levande
Jag till en famn

En famn där också ilskan får plats
En famn med egna tillkortakommanden

Att finnas för varandra i all sin kantighet
En ömsinthet mot den man är

Det smärtar
Att jag inte fick chansen