du brukade vara min dagdröm 

som har blivit en sorts mardröm

jag andas i stillhet 

och jag förstår att jag hamnat där igen 

ångerfullt, ångestfullt 

tyst 

börjar jag tassa ut ur den 

när den bleka vardagen börjar förvandlas 

till en ljuvlig höstkväll och solnedgång 

mardrömmen förvandlas till en vacker dröm 

och första gången på länge 

såg jag ditt ansikte 

nära, väldigt nära mig 

när ska du återvända hem, frågade du lyckligt 

jag stannar en natt till, viskade jag bestämt men lågt 

jag ville inte väcka mina andra drömmar 

du nickade lyckligt och såg på mig länge, utan att blinka 

samma lycka sköljde över mitt hjärta 

och den sanna drömmen började försvinna gradvis 

när solen tog sats och verkligheten kom tillbaka 

vemodigt, tyst och med en längtan inom 

välkomnar jag en ny blek vardag igen