När dumheten tar överhand
när känslan av uppgivelse tar överhand

När man fallit och saknar någon famn att falla mjukt i

När tårarna rinner och fastnar på kinderna

När ångest smärtar och blir till ett lidande för en själv

När man inte orkar att se för att man redan är blind
när blindheten gjort en till en krypling
-På ett ben
vacklandes fram
på en mörk väg till ett svart hål
när hålet skriker död
förintelse
och total hjälplöshet
från en själv

När man är jagad av sitt eget självförakt
Och inte kan springa
När man istället vill kasta sig bort
från plågor av hur svag man blivit som person

När man hatar den man hatar mest
-sig själv

När hatet till slut äter upp en
- Då har man hatat allt man hatade att bli

För när man blivit undergiven
sina egna känslor
finns det inte mycket kvar
av den man en gång var

När man tappat bort sig själv för att man vacklat för länge
Då gör det ont -
Så ont att man saknar insikt
i att man kan lära sig att hoppa fram på ett ben
Då är man fast
att inte kunna ta sig därifrån på egen hand
När man börjat att förlita sig på andra
Då har man blivit dum
mot sig själv

När dumheten börjar att spegla av sig
i
att man inte längre kan dämpa sitt fall själv
Då tappar man långsamt bort
att man en gång var stark i sin egen person

- När man älskade sig själv och vördnade om att få må bra
När den vördnaden blivit destruktiv
Och man destruktivt tillbaka
ger sig mindre och mindre mod
till att slå död på det onda som växer i en själv

När allt detta kommer
av att man förlitat sitt eget mående
på hur någon annan person står och tar emot
på den svarta vägen
istället
för att resa sig upp starkare än någonsin
- Hur får man styrkan tillbaka att göra så?

När man älskar någon annan mer än sig själv?
När man inser
att man blivit så svag
att man inte klarar av en dag till i sin egen existens

Då smärtar det så hårt i ens kropp
att man plågar sig
för att låta annan smärta ta överhand

När man låtit någon annan
ta den överhanden ifrån en
- då blir man aldrig densamma igen

Man ska bara komma på hur man gör
när tårar kommer
och ångest gör att man formas
till den yttersta
formen av likstelhet

När man dödat delar av sig och ätit upp ens inre jag

Då är lidandet fulländat
och förslutet i en kapsel

av en ogenomtränglig osynlig form
av det sista man hade kvar

- hoppet.