Tog fram en påbörjad tavla. Kände för att måla det var så länge sen.
Pillade lite med penseln, det kändes inte rätt.
Gillade inte bilden, tog fram mera färg och målade hela ljusgrå.
Låter den vara ligga framme så jag ser den tills jag kommer på vad jag vill måla på.
Det ligger där tom tänkte jag
först
sedan tänkte jag kanske är den full, eller halvfull
Den är målad utan motiv
Men inte utan känslor
den ligger inte där utan att väcka tankar
Måste det vara ett motiv, föreställa något?
Det finns mängder med målningar med olika färger eller få.
Som inte har något specifikt motiv, där betraktaren är helt fri att se och känna det hen ser och känner.
varför måste jag alltid ha motiv? Varför måste allt alltid ha en grund och säga något.
Gärna något tänkvärt, politiskt, en åsikt.
något om jämlikheten, jämställdhet, att tänka stort och brett.
Att se människorna runt sig, att inte sucka över att pensionärer då alltid ska handla när en har som mest bråttom till något som är så viktigt.
Jobbet, Tv-serien, innan garnaffären stänger ja allt sådant som är så viktigt
att inte missa, att inte komma försent till.
Typiskt att att det skulle ske en bilolycka just i dag en fredag. När jag äntligen kunde gå tidigt från jobbet. Så jag hinner äta tacos med familjen och ta några öl med vännerna som jag inte hinner träffa så mycket längre. Det är ju jobbet, gymmet, träna inför blodomloppet och så vill en ju hinna vila följa de där serierna och vara med i styrelsen i bostadsrättsföreningen. En är ju vuxen nu måste visa framfötterna ta ansvar.
Så kan de lösa den där olyckan nu så jag hinner hem. TUUUUUTTTT!!
"Hallå!! Du där polisen, jag har så jävla bråttom i mittskittviktiga vuxenliv så kan jag inte få köra förbi. det är ju en liten lucka där mellan ambullanser och krockade bilar. jag kommer försent till middagen med familjen. Snälla snälla du kan väl släppa förbi mig."
"nej, det har skett en allvarlig olycka här"
"men snälla jag har inte tid och lust att förlora en fredagskväll på att stå här."
"var glad att du står här och har tid kvar, var snäll och stäng av bilen och sluta försöka tränga dig förbi. Du riskerar att ta slut på någon annans tid. En olycka är inte vald de kanske inte har någon tid kvar."
"det har du, var rädd om den"
Detta sker i stort sett varje dag i våra skitviktiga liv där vi inte har tid att stanna upp och se att tid är det enda vi har. Men vad fyller vi den med? vad är viktigt? En dag står en där längst fram i kön med sin rullator och försöker förstå hur man betalar i de nya systemen som ändras år från år som inte ens personalen hinner lära sig förstå.
alla lever i sin lilla ego värld där allt kretsar kring sitt eget liv och sin egen tid. Att fylla sin tavla med så många motiv som möjligt så en inte ligger där på hemmet o ångrar att en inte gjorde allt det där en ville.
vad kommer jag minnas då?
vad kommer att vara viktigast då? Kommer jag tänka då att fan att jag missade festen med mina vänner för den där olyckan? Eller kommer en tänka vilken tur jag hade den där fredagen att jag kom efter olyckan och inte var med i den.?
Kommer jag vara stolt att jag stressat och suckat på pensionären i kön då när jag är där i samma ålder och försöker ta mig fram med min nya rullator.
Vilka motiv på tavlan kommer jag se som de finaste då. Vill jag att den ska vara så full att jag inte ha en chans att minnas vad jag kände de olika dagarna.
Eller är det den ljusgrå tavlan när jag stannade upp inte fyllde den med något bara för att det ska vara så. är det den tavlan jag kommer älska mest då.