Ur tiden vankade vi långsamt av och an

Ibland brinnande

Emellanåt släckta av det tilltagande mörkret


Som om det faktiskt fanns något där borta

Framför allt detta här och där

Nu och då vi vacklade mot det okända

Desillusionerade av det som varit

Tomma på tårar och drömmar likaså


Som om vi aldrig varit att förstå oss på

Ingenting består