Vareviga dag

Dagar närmare slutet
När det nu vill tänkas komma

Som vi önskade

Vaknade

Önskande

Vareviga dag

La handen på hjärtat och önskade livet ur

En väg ut

En väg bort från omständigheterna

De så innerligt tomma blickar

Vi ger varandra

I form utav all rädsla och apati som förmåddes krystas ut i hopp om en lättnad det innersta inre vet bara kommer när eftertexterna rullar en förbi

En urbild av livet självt

Det givna skälver i sin förutsägbara otillräcklighet

För snart kanske allt tar slut