Två viljor
frusna isstoder
Två viljor som önskar detsamma
20 centimeter av evighet mellan

Någon säger att de är utan passion och fantasi
Det är inte sant
så passionerade i sina egna världar
Men klarar verkligheten av detta?
Klarar de själva av detta?

Söker mig bort i min egen värld utan någon annan
allra helst en vacker plats utan människoliv

Låter sedan min passion,min sorg och alla andras bördor
som jag bär med mig stilla sippra ut i lugnet
Min kaotiska känslovärld får åter ro
kanske orkar jag med ännu en dag med surret i bikupan formad av människans ofullständighet.