Åh den lilla vita duvan
som flög ifrån främmande land
Bar på lilla sagan
om en hjälpande hand

Om fred inte krig
om empati inte apati
För den såg all intrig
ville hjälpa oss att njuta i harmoni

Han landade på vår gata
men ingen såg honom
Ingen mer än en skata
som attackerade honom

Denne vill ha hans brödsmula
hans mat för att överleva
Maten försvann och duvan fick en bula
han ville inte ville slåss för att fortleva

För det var inte budskapet han bar på
utan motsatsen han ville sätta våra ögon på
Sen trampas han ner av en vänstersko och sedan en högersko av de som skyndar framåt
nu har han bulor tre och alla tillåter det fortgå

Nu är duvan inte längre osynlig och vit
duvans färgförändring förevigas av telefoner som älskar blod 
Då sveper en förmodad vänlig själ in duvan i en vit filt
läser lappen med duvans saga för sig själv, som om han förstod

Stoppar in papperslappen i munnen och sväljer duvans saga
som om att sanningen redan uppdagats
Men när sagan ramlat ner i magen
har hans egna aptit uppretats

Sen säger han till folket som tittar på
ser ni inte vad som står på
Den lilla vita duvan kunde dött för det han fått utstå
skäms på er säger räddaren i nöden, hur kan ni inte förstå

Väl hemma gör han i ordning duvan
tillsätter en och annan krydda
Klappar sig sen belåtet på stora magen
och viskar för sig själv, där blev utgiftskontot skyddat

Och bortglömd blir den den lilla duvan
som kom ifrån främmande land
Och även sagan
som förstörts av en så kallad hjälpande hand