Barnet dödar en svan, han sjunker i det svarta vattnet
drömmen är av glas
när du vaknar splittras den och skingras
du härstammar ur vitmossor, revor, åldrad sorg
och molnen vältrar sig, insekter av tenn
varje droppe är regn, varje strimma längs glaset
du ristar ditt namn i det sista kvällsljuset
låter det smälta till tät skymning
doften av eld
ditt hår av påfågelöga, sorgmantel
städer av bladguld och vingar
nässelfjäril, avgrund
genom natten går du
ohungrig som det första barnet
molnen stjärnflocka och åkervädd
kronblad, hela människolikheten
de utrotningshotade orden