Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du kommer väl ihåg mig

För i begynnelsen så var det ju jag och du
Det kan du väl ändå inte bara ha glömt
För vi var ju mer än bästa vänner och hade det
riktigt kul när vi busade tillsammans
Som när vi la en glödlampa på surpuppan Lans
handtag och ringde på dörren och sedan sprang
Och fan så han jagade oss
Men som vanligt hade han inte en chans då vi
hela tiden bara knäppte med fingrarna
och försvann
Ja, det var tider det minsann
Ung och galen
Eller som när vi blev kära i samma tjej i skolan
Vad var det som hon hette nu igen
Jo, just det
Nu kommer jag ihåg
Den så söta och goda, Miriam
Hon som vi tyckte hade ett så vackert namn
Undrar vad hon gör idag
För henne skulle jag än idag vilja träffa på
på tu man hand och bara umgås lite grann
För hon var ju riktigt fin
Fin som fan
Eller hur
Så kommer du inte ihåg mig nu kommer jag på dig
att bli riktigt sur

Men det är väl klart att jag kommer ihåg dig
För hur skulle jag kunna glömma bort dig då du är
så innerligt ful
hihihi
Skoja bara lite med dig
För det är klart
I begynnelsen så var det ju jag och du
Hur är läget, vännen min
För det var ju ett tag sen
Tjugofem år ungefär…

Du kommer väl ihåg mig?!

Ken Cassel
12/11-2017




Fri vers av Ken Cassel
Läst 187 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-11-12 02:47



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Trevligt att sitta och minnas hur det var förr...jag undrar också hur mina vänner från då har det nu...
2017-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Ken Cassel