I ett slag BRÄNDE BÖNEORDEN min tunga!

Så gripbart och oumbärligt som den bortfallna
pånyttfödda texten ur BIBELN.
Huggtänder studsade bort från mig och hoppade in
i sina käkhålor.Deras tandceller expanderade
och från dem kom en fängslande våg.Av någon
underlig anledning försvann upphöjelsen av rädslan .
Av överansträngning slappnade kroppen av som av
fasta rev en bruten oceanvåg .Tankar i huvudet
som en fiskares nät plockade upp kroppen och flög in
i kraniets ögonhåla.Kroppen snurrat sig som i ett rör
slående och studsande från obegripliga fula former som
uppstod i en ogenomträngligt tomhet.De komprimerades
och bildade ett fast stöd.
Konturen dök upp igen.Han viftade med en lång dimmig
ärm och mörkers sot skilde sig åt.En ring uppstod i kraniets
utrymme.Och i den svängde ett bländande gejserljus.
Dess metalliska ljusglans"Hoppa!"genomträngde
mitt sinne som en order.
Försiktigt tittade jag under mina fötter.Jag knep ihop
mina ögon och hann inte bestämma mig innan ett monstruöst
bestialiskt slag knuffade mig .Stum som en sten flög jag ner.
Fallande från en otrolig höjd med rasande fart.
Det sista anropet blinkade genom mig som en oväntad blixt
korsande himlen.

"TRANSCENDENTAL TÄNKARE...Var är DU?Varför lämnade DU mig?"

Från vakuumets starka kyla och fallets tryck knäcktes
köttets milda,underbara celler av fladdrande hud revs av
och förvandlades till is.Av smärta föll tårar ur ögonen,
likt sexkantiga snökristaller som på ett fruset fönster,
och världen kopplades bort från mig.

DET BLÅ SOVRUMMET KÄNDE IGEN MIG
och sträckte försiktigt ut sina vingar.Med spänning
och kärlek tittade HON på mig som jag insåg för
första gången.Dess utrymme utvidgades plötsligt
och bristen av inverterade liv i mig ,uppenbarade sig.
Den här obekanta,tröga världen låg på min breda
vita säng och skrattade mig rakt i ansiktet.

Hopkrupen som en gummiboll,min självbehärskning skränade ut,
"I'M B..L..A...C...K.... O...UUUU...T !!!!!!!!!!!"
Min syn släcktes.Ojordisk fallandesjuk natt fångade och svalde min ande .

f.f