Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Allt ska förtvina men fram till dess låt mig älska

Gick bland blommors dolda doft
stum och överväldigad
av livet självt

ville bli sedd
ville bli älskad

Jag fann en doft
från den vackraste blomman
berusad av dess doft
flätade vi våra rankor samman
levde i sommarens ljuvligaste skrud

Hon en nattens drottning
Jag en åldrig lärk

Nu får jag sörja
hennes vissna kronblad
doften spridd
i fjärran tid
Bladen multnar
med lukt av längtan

Höstens kalla vindar
sveper in
med storm,kyla
i släptåg

Sorgens tunga bett
Försvinner bort
i mörkrets köld

Tiden bleker
sorgens svarta rand
livet grånar i skymningsland




Fri vers av Hopplös själ
Läst 336 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2017-11-20 16:45



Bookmark and Share


    Elisabeth Nilsson VIP
Vacker och känslig poesi i fina metaforer, om kärlek som vände om.
2017-11-21

    ej medlem längre

tiden svinner
och livet grånar
då sorgen vinner

inget förvånar

nej res dig upp
sjung var glad
gal som en nymornad tupp
gläd dig över blommor och blad

(litet grötrimmat) :D

2017-11-20
  > Nästa text
< Föregående

Hopplös själ
Hopplös själ