-


Kylig natt.

Gränskontrollen mellan Italien och Slovenien. Jag hade glömt både id och pass, vi blev stoppade. Skräcken över gräset vi skulle över med. Min urinvägsinfektion som tvingade mig att springa ut från bilen varje kvart för att kissa blod. Desperationen. Av någon anledningen ringde jag till sociala jouren i Sverige- som om de kunde hjälpa mig. De mumlade något i stil med att "jag hoppas det löser sig" och det hoppades väl jag med skrek jag tillbaka.

Du försökte övertyga de om att jag var tvungen att se en specialist i Slovenien. Jag spelade mer eller mindre döende. Det hela blev väldigt teatraliskt och man undrade ifall ambulans behövde tillkallas.

Sedan insåg jag vilka idioter vi var. Och så grävde jag i väskan efter mina sista nödkontanter. Pengarna var väl uppskattade och vi körde vidare in i Slovenien. Vid första bensinmack beställde du någon slags köttig, smörig toast och jag som vegetarian fick nöja mig med en nötpåse. Så satt vi där. Kallsvettiga, urlakade och i princip panka. I det där blåa ljuset från ingångsskylten och lady gaga i bakgrunden.

Men när jag tappade en mandel på golvet och du tog upp den, blåste lite på den och gav mig den tillbaka. Då visste jag att allt var värt det. En kärlek som definitivt skulle ta slut- men den gjorde det med ett leende på våra läppar.

Och det är nog fan riktig kärlek.