Satt i solskenet och tittade på fåglarna som obekymrat flög runt!
Tanken på fåglarna etsade sig fast
Tvivlet om alltings enkelhet dök som vanligt upp igen!
Hur vet jag att fåglarna är obekymrade?
En ständig vaksamhet mot rovfåglar borde finnas?
Bara för att jag tittar från marken och tror att sväva runt där uppe är fridfullt,obekymrat.

Suck,
återigen hittar min hjärna dessa tankar!
Jag vill inte längre vara en grubblare.
Jag vill leva obekymrat!
Här och nu
men även denna tanke kraschar snabbt!
Jävla,lyxlirare som ens har möjligheten att gå ner dig i det obekymrade!
Hur många kan unna sig det?

Fast ändå,
jag önskar nog ändå att någon stund här och där få njuta utan tanke!
Kanske få möta din kropp i närhet och njutning,
för att sedan få känna din varma kropp omfamna mig och bara vara.
känna sig obekymrat lycklig utan tid och plats.

Jag förbannar mig själv!
förbannar alla mina tankar om allt och ingenting
som ständigt och alltid ekar i mitt tomma liv...