han föll rakt ner i hallens golv
tårarna rann ner för kinden
kroppen har blivit nedtyngd
något som inte han kan rå över
okunskapen över själen som har gått i bitar
själens irrande efter att få nita

han reser sig och lyfter sin haka
blicken springer mot att bejaka
irrande orkan över land och hav
vindpust som friger
lugnet före stormen
okunskapen över själen som har gått i bitar
själens irrande efter att få nita

han fångar spegeln
synen fångar regeln
påsar och ärr
tankarnas celeber
det var då och inte nu
okunskapen över själen som har gått i bitar
själens irrande efter att få nita

han har fångat ny bitar
sakteligen nu ritar
okunskapen river sönder
själen rasar i sekunder
okunskapen över själen som har gått i bitar
själens irrande efter att få nita