Varför kom du?
Med en ynklig chipspåse och en cola, som en offergåva.
Varför?

Duger jag?

Såg du henne?
När hon dansade och gav sig hän?
Gav sig själv till en ung man som inte var du.
Var det därför du kom?
Frestad?

Duger du?

Du kysste henne till slut, en hungrig öm kyss.
Medlidande, tänkte hon.
Medlidande med mig den bleka skuggan av dina drömmars kvinna.

Duger jag?

Din andedräkt är inte ok, sa du när hon ville bli kysst tidigare.
Det kommer aldrig hända, sa du.
För intimt var sanningen.

Duger du?

Närhet, trasig från barndomen, som en barriär av tvivel.
Ändlösa frågor, virvlande, prövande, krävande tankar.

Duger jag?

Trevande, utdraget, plågsamt.
Steg för steg mot det befriande klimax men ändå avgränsad.
Av barriären, murad av tvivel, från födseln.

Duger du?

Total närhet i tankegångar, synlighet, respekt.
Som en kyss, sprakande, stjärnögt
hångel mellan två hjärnor.
Neuronernas discodans.

Duger jag?

Hon slingrar sig undan sina känslor.
Först när du lämnat henne väller dom fram från amygdala.
Trygghet, frid, ro, helhet, närhet.

Duger du?

Allt som fattas och fortfarande fattas.
Som utestängs av barriären tränger sig ut.
Högljutt, smärtsamt.
Men den hårda muren står kvar.

Duger jag?

Byggd stark, omlott ligger orden, murad av tvivel.
Värre än järnridån.
Värre än Berlinmuren.
Du öppnade en glipa som genast blev lagad med nya tvivlande ord.
Från födseln.

Duger du?
Duger jag?