I en kaskad av gröna gnistor
förlorade jag min riktning

Störtade in i ett regn av skärvor
som skar in i min djupaste källa

du var den enda som fick mig att se
hur morgonen kunde sprida sin värme
långt djupare än vad jag visste
långt djupare än vad jag trodde
fanns inom mig

Visste du kanske
att du kunde hitta djupare in i min sargade själ
än vad jag visste existerade

Väl där inne brännmärkte du
ditt bomärke i ett väl bevakat rum

Jag skrek inte av smärta
utan av oförberedd njutning

njutning inte enbart av lusta
som bara tidigare smygit förbi

njutning ihopsmält med ömhet,närhet
en helt annan värld
där jag var en del av dig

en brand där våra båda bränder
tillsammans
vrålade ut sin efterlängtade frihet

Ingen morgondag
Ingen forntid

Bara ren nutid
smidd i åtrå,lust
förstärkt
med ömhets mjuka kärna
Inget kunde där och då
dess enorma styrka sära

En gigantisk galax
första intensiva ljusspel
I våran inre värld

Jag brann
Du brann
Våran brand förtärde
allt runtomkring inför våra inre ögon
som blinda bara kände varann