Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett försök till att fånga känslorna jag en gång hade i en destruktiv relation som jag nästan var oförmögen att lämna.


Elden

Den bränner mig levande
Jag förlorar allt jag är
Men ändå stannar jag i elden
Fast i ett sjukligt begär

Andas för stunden
Då elden brinner milt
Drunknar i passionen
När hjärtat pumpar vilt

Som ett självvalt stockholmssyndrom
En vals med djävulen utan slut
Men ack vad jag älskar att dansa
Även när elden brunnit ut

Priset är högt
Jag har inget kvar att ge
Men att dansa är gratis
Och vem älskar inte de?

Någon dag ska jag rädda mig själv
Och släcka flammorna som brinner
Men än så länge vill jag dansa
Fast, i eldens vackra skimmer

Kosta vad det vill
Koppar, silver, guld
Det är inte djävulen som får pengar
För jag står mig själv i skuld.







Bunden vers (Rim) av Bortom stigen VIP
Läst 644 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2017-12-05 23:04



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Jag upplevde dansen i hela Stockholms stad, Maxim, Myrstacken, Baldakinen och mycket mer.

När jag minns - det är då jag ler!
2022-10-28

  Nils-Robert
Fint diktat om det svåra i livet.
2017-12-13

  stefan.g
Så väl skriven, i dess våld och passion som förtär där orden inte på något vis räcker till. Oavsett, så är det inte du som står i skuld! Tack för läsningen......
2017-12-09

    ej medlem längre
Du är mycket älskad!

Minns du när du var ett barn?
Det är inte försent

Älskad är du!
2017-12-05
  > Nästa text
< Föregående

Bortom stigen
Bortom stigen VIP