Utomhus har våren anlänt med sin helvetiska ombytlighet.

Regn, sol, slask.

Jag önskar dock att jag också vore ombytlig.

Att jag likt flyttfåglarna kunde lämna situationer efter eget tycke och fly från sådant som sedan länge spelat ut sin roll i både hjärta och sinne.

Men inte är jag sådan.

Nej, jag är en vanans fågel, en kråka. Jag är varken ombytlig eller fri.

Jag är den som blir ensam kvar.