... är väl inget fel i sig ...

Men när tid och plats
synes utvalda
med stor omsorg
och mycket energi
för att säkerställa
att mötet i all vänskaplighet
inte riskerar att bli
bevittnat och eller 
på annat sätt 
kan bli omtalat
av någon vi känner
som skulle kunna
ha vägarna förbi ...

... Då är det där
med att det skulle
handla om ett möte
mellan vänner
något som 
handlar om allt annat
än just en vänskap

Ty vänner 
gömmer man ej
för dem man känner

för om så är fallet
är det inte vänner
eller så vet man ej
vad vänskap är
och bygger på

Vilket då gör
det lite svårt
att vare sig
kunna ge vänskap
eller ta emot detsamma

Mina vänner
är alltid välkomna 
och kan känna sig
inkluderade i mitt liv

oavsett hur vi en gång
lärt varandra känna
och oavsett 
om jag tycker 
de är attraktiva eller ej
på sånt sätt att 
det skulle kunna bli 
mer än vänskap för mig

Att sedan känslor kan uppstå
och attraktion utöver det vanliga
kan komma till
även mellan vänner
Det är helt okey för mig
så länge det är någonting
som båda vill

Men det är ingenting i sig
som jag någonsin förväntar mig
när jag möter nya människor
som jag tycker om att kommunicera med
Ty det jag förväntar mig är ett möte
i all vänskaplighet med någon jag tycker om
att få prata med om det som känns väsentligt
i vår såväl gemensamma som personliga verklighet

Lite sorgesamt när det stundom visar sig
att människor man tror sig ha lärt känna 
tillräckligt väl för att ett lyckat möte ska kunna bli av,
har helt andra förväntningar och outsagda krav

- Över tiden lär man sig att se
och förstå vad som gör att det kan bli så ...
Men det gör det inte mindre smärtsamt ändå
och för mig är denna typ av människor
jag genom åren som gått stött på då och då
lite av ett konceptuellt begrepp
jag benämner som
''att hamna i samlarens spår ... ''

_______________________________

Tidigare publicerad här i juli 2012