Långt borta

kvinnan

under ekarna

hon som bär

västanvinden

i håret

och har ett hjärta

med glans av bladguld

och cinnober

Långt borta

och jag ser

hennes fyllda ämbar

efter vandringen

till diktens

djupbrunnar

och jag undrar

när vi åter kan dricka

ur samma kåsa