ÖPPNAR EN VÄRLD


vi hittar på ett tåg som
slänger räls omkring sej

öppnar en värld som
väntar på att få känna in oss

känna in ett gemensamt ansikte av
blåa toner

som vet att tavlan är färdig
när färgen runnit ner till en katt






VÄXER


skriver fram ett träd som
växer ur ett fallande rum

klipper av en bit elektriskt hår och
lämnar det där vinden lagt sej

blåser ut gränsen mellan
lugnet och dåren

greppar tag om ett hus som
aldrig får komma hem igen

och riktar monstrens uppmärksamhet mot en
skugga som ristats i mörkret

medan scenen tackar av ett
schizofrent skratt
som lyfter rakt upp i luften






KUPADE HÄNDER


jag åker runt som ett tivoli och
fyller kupade händer med
suddiga ljud och
sökande ögon

ibland flyger hatten av mitt huvud i
snöret från en ballong
som vi alla vill komma in i






RAPPAR


minnet står kvar och
rappar om bussen

om hur varje besökare blir till en
docka utsatt för trettioårig fest

om trettio år av ansikten upplysta av
färger som saknas
färger som katten har fullt upp med






MUSIK


jag vet att jag tagit ett
växande steg utanför min kropp

ett steg värt att
ta för musik

som en tåglåt
i lugn gammal takt






JAZZKARAVAN


mina tankar löper som
tråd mellan galaxerna

ögon är bara klot som
rullar ur statyernas gap

men karavanens instrument lurar mej inte vi
dansar med fötter av vin

och vem vill inte vara katt född i
jazzens tecken som
faller från våning till våning
både uppåt och neråt






VÄXTEN


växten blåser i hornet och
tältar i publiken som
gömmer sej i en källare

läker en vilsen katt men
väntar med ögat som
rullar mot kanten

visar upp en stad som
staplar golv på golv för att
maskera sitt fall

lyfter fram ett öra som
fyller glaset på vingliga ben

och en arm med flera händer
som alltid pekar ut varandra